Tankar inifrån

Nu återstår det endast en vecka tills vi åker till Frankrike och jag är så taggad, dock tråkigt att inte Johanna kan följa men jag gläds åt henne att hon kom med i U19.
Nu är det bestämt, åker till far min på fredag och det är på tiden det var så länge sen sist, sen gör de inget att min kära kusin ska ha fest :) Nu borde jag packa upp min väska från helgens färd, slänga in lite kläder i tvättmaskin sedan ta en promenad och därefter träna lite ib med mitt kära ersi. För även om vi kan suga så jävla hårt ibland så gör många tjejer i laget mig glad.

hejs

Det är inte var dag man blir belönad med myskväll bestående av trevligt sällskap, film och fika. Och det är inte var dag jag får dela säng med Fredrik, och det är inte varje morgon som man får frukost på sängen :) Jag tycker väldigt mycket om den där hockeypojken.

Nu är jag så trött, så jag funderar nästan på att krypa ner under täcket, känns dock en aning tidigt. Den här skolveckan har varit ett helvete, tre prov på fyra dar fy fan. Men nu är de slut, bara tre lektioner i från lov och det är sjukt vad jag ska njuta av ledigheten. Sen det bästa av allt är att vi åker till Frankrike direkt vi kommer tillbaka till skolan. Kommer bli så galet! 

Nu ska jag fördriva tiden nån timma sen blir de att sova, åh så skönt. Hejs!

Jag är så:

Bedrövad, besviken, ilsken, frustrerad, ledsen, sårad, uppgiven, generad, skabbig, trött, och förbannat jävla less på dom som har dålig inställning.

Jag har ont för jävla ont, och känner att man får tycka synd om sig själv när man har ont. Blev inte en lördag som jag hade tänkt mig. Och det lär inte bli någon söndag som jag har tänkt mig för den delen heller. Nästa vecka kommer att bli ett helvete, men jag lär ju inte kunna träna så då kan jag inte skylla på att jag inte har tid att plugga.
Måndag: styrketräningsprov tisdag: Psykosocialt prov torsdag: svenska inlämning + historia prov + religion redovisning, suck.

Nu blir de sängen.

Blir less på att man flertal gånger har ställt upp, gjort flertal arbeten eller bara allmänt styrt upp saker gällande skolarbeten. Då har jag tagit för givet att man kan få tillbaka någonting någon gång, men när man väl frågar får man endast en spydig kommenta till svar. Happ där försvann generositeten.  Får väl bita i det sura äpplet och klara allt själv, men då är ju allt i sin ordning, suck.. Sen måste jag bara få påpeka att det går en del riktiga idioter i min klass, längtar tills dagen D kommer.

Från det ena till det andra så flög Nina in i sargen igår, och skrek för kung och fosterland över hennes knä. Hon fick åka till akuten och mer än så vet jag inte nu. Fan om det var korsbandet som rök. Som jag har skrivit tidigare jag skulle verkligen fälla tårar ifall jag inte fick eller kunde lira innebandy med dom röda. Men jag skulle även fälla en tår för henne ifall hon inte kunde eller fick lira, jag hoppas det gick bra, och att hon snart är tillbaka på planen.

Ikväll blir det att studera i kombination av att kika på hockeymatch, frågan är ju hur de kommer gå. Dags att packa väskan, och bege sig mot ishallen. Tjing.

Vad är fel Lovisa, vad är det för fel? Skolan har pågått i sju veckor nu, och jag vill bara ta nästa buss hem direkt jag sätter min fot i skolan. Orken att plugga finns inte, jag kan lyckas att öppna boken men jag lyckas fortare att slå igen boken . Frågan är ju varför jag blir så besviken över mina resultat då, jag har ju ingen annan att skylla på än mig själv. Hur ska jag kunna hålla upp mitt snitt när jag gör så här. Jag vet fan inte vad som är fel, felet till min otroliga omotiverade inställning till skolan. Jag känner att jag bara vill sova, lira innebandy vara med Fredrik och tjejerna. Känner inte alls för att stiga upp på morgonen, kånka på idrottsväskan och läxböckerna, äta oaptitlig skollunch eller enbart befinna mig i skolbyggnaden.
Trotts att det blev bevisat idag när vi provade studentmössorna, att det inte är länge kvar av skolan så borde jag ha kraft till att lägga ner lite energi på skolan. För efter jul, har jag bara nio lektioner i veckan, så just därför borde jag orka gå upp morgonen och prestera lite nu istället för att ligga kvar i sängen och klaga. Min frånvaro är lätt 15 % nu. Man får väl ta en dag i taget. Och försöka se ljuset, jag räknar ständigt ner till lovet, endast 13 skoldagar kvar, sen är det bara 4 veckor kvar tills vi åker till Frankrike, och det återstår 10 veckor till jullovet.

Skolmaten suger verkligen, och inte nog med de så har mattanterna matkorts kontroll innan man går in till matsalen, för att på så vis kunna avvisa ifall nu någon som inte går på skolan skulle komma och käka. Vad är det här, mattanterna snackar om att det är flera hundra varje dag som kommer och käkar, jojo vi ser väl. Dom beräknar nog bara portionerna lite fel tror jag. Hur går man med i elevrådet, det här med matkortet ska tas bort, aldrig att jag tänker visa upp något jävla kort, blir inge av.

Näe nu kanske jag borde rycka upp mig och försöka ödsla lite av min energi till att plugga eller så sparar jag all energi till träningen. Det är kul, och känner speciellt taggen idag, tanke på att vi ska spela mycket. Har ju inte heller sagt att vi vann våran första match i söndags, fy fan vad gött det var. Vi ska kamma hem tre poäng på fredag också :)

På återseende

--
Jag älskar:

Ibland är det viktigt att man vågar svälja sin stolthet och bara säga förlåt. Trist bara att när jag väl skulle göra de, hann den andra personen före. Nästa gång är de min tur. Det är inte mycket som är tillfredställer mitt liv just nu, finns en person samt en sysselsättning som dock gör de. Sysselsättningen är Innebandyn, jag skulle fan bryta ihop ifall jag inte kunde eller fick lira. Visst det finns stunder då man bara vill stoppa huvudet i sanden, för att man har varit så dålig.  Men glädjen över att vinna tillsammans är oslagbar. Det är skönt att ha två familjer att vända sig till, en här hemma och en borta på Ersäng som man träffar 4-5  gånger i veckan. Mitt hjärta kommer alltid förbli rött!

Sen personen i frågan är Fredrik, är glad över att han hoppade på mitt tåg, glad över att han får mig att skratta och må bra. Är så glad att han gör min vardag så mycket lättare. Glömde nämna att jag taggar sjukt mycket till utlandet, bara 8 månader kvar, visst ella? ;)

Nu däremot ska jag börja göra mig klar för att träffa brudarna, känns ju som en evighet sen jag träffa er sist. Blir en lugn kväll, seriepremiär i morgon och galet vad jag är taggad!

Hejs

♥